annacelinebertrand

Hej!
Mamma och min bror Gabriel var med gruppen på läger på Öland, detta var i augusti samma år som jag skulle fylla sex år. Jag var där med farmor och farfar på semseter med deras husvagn. Jag minns egentligen inte så mycket från den sommaren men det jag minns är att jag fick vara med på lägret på min födelsedag. Jag fick i present att få vara med på träningen. Då var Gabriel nio år och de andra på lägret var väl typ mellan 7 och 11 eller nåt liknade. Jag blev jätteglad! Jag skulle äntligen få börja träna! Jag vet att jag hade tjatat jättemycket på mamma att jag också ville följa med till träningarna, men hon sa att jag inte skulle få börja träna på riktigt förens jag hade fyllt sex. Detta innebär att jag började träna ordentligt (typ 3 gånger i veckan) 2001. Jag vann min första medalj, ett brons, på Sparbanksdoppet 14/4-02. 

Jag var väldigt träningsvillig när jag var liten, jag ville alltid göra mer och gärna mycket fjäril för det var så roligt. Jag hade inte min mamma som tränare när jag började men det tog inte så låmg tid för min att komma upp i grupperna och snart så var jag uppe i mammas och Britt-Maries grupp, vilket också innebar att jag simmade med de "stora simmarna". Jag trivdes riktigt bra i Karlsborg, det var en lagom stor klubb att lägga grunden i. Vi var inte jättemånga vilket innebar att tränaren hade tid att kolla på alla och hinna rätta de som gjorde lite fel. Jag minns att när jag kom upp i mammas grypp, hajarna och delfinerna, så hade vi ganska så ofta teknikträning med Britt-Marie på helgen. Det tror jag har hjälpt mig riktigt mycket för jag har ganska ofta hört från andra tränare att jag simmar väldigt fint. På ett sätt var det bra att vi inte var så många, på träningarna så var det bra. På tävlingar däremot så kunde det bli lite tråkigt att vi altid var vi fem-sex stycken som åkte, det gjorde att jag ville lära känna nya personer. Så tack vara detta så har jag aldrig haft svårt att prata med nya människor. Jag skaffade mig väldigt många vänner när jag var liten, endel har jag fortfarande kvar, endel inte för då de inte bor här och de slutar simma så är det lite svårt att hålla kontakten. 

Jag simmade mitt första SUMSIM RIKS för Karlsborg. Det var Riks i Malmö 2006 på Aq-va-kul. Jag hade kvalat in på 100 fjärilsim och 100 frisim, jag simmade mot de som var ett år äldre än mig. Jag var superduperas nervös, det var mina första lopp på riktig stortävling. Men det gick riktigt bra och det var superroligt. Nu när jag tänker efter så var det nog så jag insåg att det var roligare att åka på sånna stora tävlingar där det var folk från hela sverige som var med. 

 

Jag vill inte dra upp massa med minnen nu utan jag gör det i nästa inlägg, då kan jag berätta mer om klubbbytet och mitt första ute sumsim. 

 

min första medalj

 

Känner mig ganska så deppig idag, det är nämnligen så att i simvärlden så pågår just nu två av de största tävlingarna för svenska ungdommar och juniorer. Det är de Nordiska Ungdoms Märsterskapen och Europeiska Junior Mästerskapen. Väldigt roliga och bra tävlingar, problemet för mig är det att jag är för gammal... Jag simmade mitt NUM 2008 i Tamerfors i Finland, då vhadde vi en trupp på 24 simmare och fyra ledare/tränare. Det var andra gången som jag påriktigt representerade Sverige. Första gången var samma år några månader tidigare i Luxemburg. Jag har många fina minnen från NUM och jag har även en del fina vänner som jag lärde känna där!  Så om jag ska sammanfatta mitt NUM med fem ord så blir det, skatt, kortspel, seger, simning och nagellack. Ni får tro vad ni vill men ni som vet förstår vad jag menar. 

Jag har varit med på EJM två gånger, första gånegn i Helsingfors, Finland 2010 och andra gången i Belgrad, Serbien 2011. Båda gångerna var roliga och minnesvärda. Första gången var det stora delar av truppen som var samma som på NUM två år tidigare. Förra året däremot var det många nya, då var vi bara fyra stycken som hade varit med året innan. Jag har svårt att beskriva EJM det är så mycket mer än bara en tävling. Det är vänner, lagkaper, man simmar för sitt land och man gör allt för att hjälpa truppen, hejarramsor, musik, folk, finalfika, väder, hotellen, simmare från andra länder, invigning, pris-sermonier, otroliga simningar. Det är så mycket runt om, det är så mycket mer än det som man själv presterar i bassängen. Man hjälper andra, får se simmare som nu har simmat VM och EM, man simmar mot de bästa i europa i sin ålder. Jag har verkligen svårt att förklara det men jag hoppas att jag har gett er en liten insikt hur det är i alla fall. Jag vet att dessa tre tävlingar är minnen för livet! 

 

Som rubriken säger så känner jag mig gammal, ensam och lämnad. Jag är för gammal för att vara med på EJM och NUM. Patrik är på NUM och simmar jättebra! Det gör att jag känner mig väldigt ensam för jag skulle gärna ha varit där och tittar på honom plus att den gruppen som han tränar med i MASS är nere och kollar... jag vill med!! och så simmar EJM simmarna otroligt bra nu! vill nin kolla på resultaten och rapporteringarna från EJM i år så hittar ni det på http://mss.simforbundet.se/category/ejm-i-simning-2012/ . Ni hittar NUM resultaten på livetiming.se. 

 

PUSS OCH KRAM!